Upphovsrätten gick stärkt ur järnrörsmålet

Högsta Domstolen kom i sin dom fram till att det allmänna informationsintresset som visserligen fanns i detta fall, inte kunde utsläcka upphovsmannens rätt till ersättning då filmklipp används.¹ Därmed tillerkände Högsta Domstolen Kent Ekeroth rätt till ersättning, att betalas av Sveriges Television (SVT). Högsta Domstolen fastställde därmed Patent- och marknadsöverdomstolens domslut. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen var de inskränkningar i upphovsrätten som finns vid nyhetsrapportering inte tillämpliga. Högsta Domstolen fastställde att de förutsättningar som måste vara för handen för att upphovsmannen ska få tåla inskränkningarna enligt 23 och 25 §§ upphovsrättslagen, inte hade visats av SVT.

Domen kan sägas vara en seger för upphovsrätten och för alla upphovsmän som begär ersättning för sina verk då de återges vid nyhetsrapportering på radio och TV. Enligt upphovsrättslagen får verk visserligen återges vid nyhetsrapportering om detta görs i enlighet med god sed och i den omfattning som kan anses motiverat för syftet med rapporteringen. Återgivningsrätten utgör härmed en inskränkning i upphovsrätten. Det var dock inte själva återgivningen i sig som stod i centrum för tvisten utan huruvida Ekeroth hade rätt till ersättning eller inte.

Man skulle kunna beskriva målet som en dragkamp mellan upphovsmannens intressen i ena änden av repet samt yttrandefriheten och informationsintresset från allmänheten i den andra änden av repet. I den andra änden av repet har SVT ett viktigt uppdrag som en del av public service, att rapportera om dagsaktuella händelser som ligger i allmänhetens intresse.

Å andra sidan ger upphovsrätten skydd för den intellektuella och individuella utformning som upphovsmannen ger sitt alster. Informationsfriheten och upphovsrätten förutsätter härmed varandra och utgör på många sätt två av flera förutsättningar för ett demokratiskt och fritt samhälle. Och på samma sätt som yttrandefriheten är grundlagsskyddad genom yttrandefrihetsgrundlagen, är även skyddet för upphovsrätten förankrad i svensk grundlag genom regeringsformen. Inte riktigt en kamp mellan David och Goliat alltså, även om yttrandefriheten alltid stått långt fram i de fina salongerna bland de svenska grundlagarna.

Bakgrunden till den rättsliga tvisten utspelade sig i centrala Stockholm i juni 2010, då en politiker som kandiderade till riksdagen, Kent Ekeroth, blev inblandad i ett bråk vilket han själv gjorde en filminspelning av med hjälp av sin mobiltelefon. Ekeroth godkände att ett klipp ur filmen lades upp på Sverigedemokraternas Youtube-kanal. Ekeroth godkände emellertid inte medias användning av klippet vilket skedde ett antal gånger vid olika nyhetsrapporteringar gjorda av SVT. Ekeroth begärde ersättning av SVT, som nekade till detta med hänvisning till upphovsrättslagens formuleringar om rätten att återge alster enligt god sed och i den omfattning som krävdes för ändamålet samt med stöd av allmänhetens informationsintresse då Ekeroth var en publik person som kandiderade till riksdagen.

SVT lyckades inte visa att förutsättningar var på plats för att upphovsmannen måste tåla inskränkningarna i upphovsrätten som innebär att alster kan återges. Genom Högsta Domstolens dom har upphovsrätten vunnit en viktig dragkamp i en dom som kan få betydelsefull prejudikatverkan.

¹ Högsta Domstolens dom mål nr. T4412-19, s. 8.