Beställaren har betalat fakturan men vill nu ha pengar tillbaka?

Högsta domstolen har den 11 januari 2022 (mål nr. Ö 672-21) lämnat svar på en hänskjuten fråga från Luleå tingsrätt. Den specifika frågan gällde om det, för en konsument i en konsumententreprenad, fanns någon allmän reklamationsplikt beträffande prisets skälighet enligt 36 § konsumenttjänstlagen. Arbetet hade utförts och betalats 2016. Konsumenten väckte först 2020 talan om återbetalning av del av betalningen, under påståendet att priset var oskäligt.

Frågan i Högsta domstolen gällde alltså en avgränsad rättsfråga avseende konsumenttjänster. Beslutet innehåller emellertid därutöver en genomgång av tidigare rättsfall och vad som allmänt gäller om till exempel meddelandeskyldighet och passivitet. I nedan följer, lösligt utifrån Högsta domstolens beslut, en kortare genomgång av rättsläget.

Verkan av en betalning

En betalning i sig själv medför som utgångspunkt ingen rätt till de mottagna pengarna. En felaktig betalning kan alltså – igen som utgångspunkt – krävas tillbaka. En betalning tillsammans med andra omständigheter kan dock komma att medföra att rätten till återbetalning går förlorad.

En betalning kan i vissa fall anses ha skapat ett avtal, genom att betalaren genom betalningen får anses ha förklarat sig villig att bli bunden. Typexempel kan vara att beställaren mottar ett anbud på tillkommande arbete och sedan utan protest betalar priset enligt anbudet. Ett annat exempel kan vara att beställaren medvetet väljer att betala en faktura, trots vetskap om att invändningar kan göras mot beloppet. Beställaren bestämmer sig kanske för att inte ta strid om en viss begärd ersättning, men ångrar sig senare, typiskt sett när mer betydande oenigheter har uppstått mellan parterna. Betalningen skulle också kunna komma efter en förhandling mellan parterna i en fråga där det funnits en oenighet, och därmed få effekten av en bekräftelse av träffad överenskommelse. Beställaren kan i samtliga dessa fall vara förhindrad att senare ta tillbaka sin genom betalningen visade viljeyttring.

Verkan av passivitet samt meddelandeskyldighet (reklamation)

En allmän rättsgrund på vilken rätten till återkrav skulle kunna bortfalla är betalarens passivitet under en längre tid i fråga om att göra sitt anspråk gällande.

En skyldighet att lämna besked om att ett återkrav görs gällande kan finnas till exempel när betalaren vet att mottagaren inrättar sig efter betalningen i tron att den är riktig; när betalaren har gett mottagaren intrycket att betalaren har eftergett sin rätt eller; när betalaren under lång tid har underlåtit att göra sin rätt gällande. Det kan även krävas att mottagaren har haft rimligt fog för sin uppfattning att betalningen var riktig. En domstol kan dessutom komma att göra en allmän intresseavvägning om det framstår som motiverat att rätten till återbetalning ska gå förlorad.

Ibland åberopas även läran om condictio indebiti, det vill säga anpassningsförvärv av misstagsbetalningar, utifrån liknande kriterier.

En konsument kan ha avsevärd tid på sig att framställa ett återbetalningskrav, medan det på näringsidkare ställs högre krav på aktivitet och att ha ordning på sina affärer.

Bevisbördan

En annan fråga är om en gjord betalning kan påverka vem av parterna som har att bevisa att det betalda kravet var felaktigt, till exempel att det inte överensstämde med parternas avtal.

Normalt gäller som bevisregel att det är den som kräver betalt som ska bevisa sin rätt till det krävda beloppet. I synnerhet vid arbete på löpande räkning kan detta ofta innebära en betydande bevisbörda, som kan kräva relativt detaljrika specifikationer av arbetsmoment, timmar och material.

Enligt 47 § Köplagen gäller att om en köpare har fått en faktura är köparen bunden av priset i fakturan, om köparen inte inom skälig tid meddelar säljaren att köparen inte godkänner priset. Om ett sådant meddelande inte lämnas i tid kan köparen fortfarande invända mot priset, men måste då bevisa att ett annat pris följer av avtalet eller att det begärda priset är oskäligt.

Enligt Högsta domstolens beslut går denna regel emellertid inte att tillämpa på konsumentköp eller konsumenttjänster, där kvarstår alltså bevisbördan på säljaren/entreprenören trots uteblivet meddelande. I entreprenader mellan näringsidkare skulle regeln däremot kunna åberopas till stöd för att bevisbördan ska hamna på beställaren när denne har betalat fakturan utan protest.

Sammantaget gäller alltså följande:

• En betalning i sig ger ingen rätt att behålla de mottagna pengarna, utan huvudregeln är att felaktiga betalningar ska gå åter.

• En betalning kan dock, tillsammans med andra omständigheter, medföra att ett avtal kan anses ha uppstått som utesluter återkrav.

• Betalarens passivitet under längre tid i fråga om att framställa återkrav kan medföra att en eventuell återkravsrätt bortfaller.

• En betalning kan medföra att bevisbördan för betalningens riktighet skiftar från entreprenören till beställaren. Detta gäller dock inte i konsumentförhållanden.

Fondias team inom fastighetsrätt och entreprenad guidar dig till en lyckad entreprenad. Vi har kontor i Stockholm Göteborg och Malmö – Välkommen till Fondia!