MyFondia VirtuellaJuristen

Huvudförhandlingen i tvistemål

I vardagligt tal pratar man ofta om “rättegång”, medan den korrekta juridiska termen stavas “huvudförhandling”. Under en huvudförhandling ska domstolen komma till ett slutgiltigt avgörande av en tvist, det vill säga skilja sig från saken genom dom. Det domstolen slutligen avgör genom domen, är vad parterna därefter måste följa.

Huvudförhandlingen i allmänhet

Det sista steget i en domstolsprocess består av en huvudförhandling , någonting man tar till då alla andra möjligheter att nå en frivillig uppgörelse mellan parterna är uttömda. Innan parter ställs inför domstolen i en huvudförhandling kan de ha försökt nå en förlikning både utanför domstol och med domstolens hjälp vid skriftlig och muntlig förberedelse . När det väl är dags för huvudförhandlingen är därför parterna i regel väl bekanta med både varandra och varandras inställning i tvisten. Vid huvudförhandlingen är också all bevisning som inte är muntlig redan inlämnad. Det som kvarstår är sammanfattningsvis fyra moment:

Yrkande, grunder och sakframställan

Det första momentet i en huvudförhandling är att käranden och svaranden, ofta genom sina ombud, ska redovisa sitt yrkande respektive inställning samt sina respektive grunder. Parterna ska också hålla sakframställningar, vilka utgörs av respektive parts beskrivning av vad som har hänt.

Under huvudförhandlingen är det som framförs sällan nyheter och parterna är starkt begränsade av sina yrkanden och grunder, vilka sedan tidigare är fastställda. De måste hålla sig inom “processens ram”, som det kallas. Ett tidigare yrkande om 100 000 kronor får med andra ord inte utan vidare utökas till 500 000 kronor – och den ena parten får inte överrumpla den andra med ny bevisning som ställer hela processen på ända. Det kan kännas som en väldig upprepning att parterna återigen ska framföra vad som redan sagts i diverse inlagor under förberedelsen, men det finns en viktig i princip inom svensk processrätt som gör detta nödvändigt. Denna kallas “omedelbarhetsprincipen” och innebär att domstolen endast får grunda sin dom på vad som framkommit under huvudförhandlingen.

Bevisupptagning

Det andra momentet i en huvudförhandling är bevisupptagningen. Under bevisupptagningen kan både parterna, vittnen och sakkunniga komma att höras. Parterna, och andra som kan ha del i saken, hörs under sanningsförsäkran medan vittnen hörs under vittnesed.

Den som är kallad som vittne har en lagstadgad plikt att inställa sig, men domstolen kan också ta beslut om att ett vittne ska höras per telefon eller videolänk om det skulle vara orimligt krävande för vittnet att ta sig till tingsrätten.

En sakkunnig är någon som har expertis inom ett visst ämnesområde. Denne hörs alltså inte för att denne har sett eller hört vad som har hänt. En sakkunnig hörs istället om exempelvis vad som är sedvanligt i en bransch, vad en vara är värd eller andra sakomständigheter.

Att ha i åtanke då man kallar vittnen eller sakkunniga är dock att den som kallat vittnet också i regel ska ersätta vittnet för dennes kostnader i samband med tvisten.

Slutanförande – plädering

Det tredje momentet i en huvudförhandling är att slutanförandet, eller pläderingen, ska hållas. Vid pläderingen ska respektive part slutligen argumentera inför domstolen om varför domstolen ska döma till just den aktuella partens fördel.

Vid pläderingen sammanfattas ofta vad som sagts under rättegången och den som pläderar får tillfälle att be domstolen om att fästa särskild vikt vid vad som sagts av ett visst vittne eller vad som framkommit av viss bevisning. Om part företräds av ett juridiskt ombud är det inte sällan som ombudet lyfter fram specifika rättsfall eller lagrum som denne menar att domstolen bör ha i åtanke när domen ska avkunnas.

Dom

Efter att huvudförhandlingen avslutas har rätten att avkunna dom. Ibland sker detta direkt i anslutning till huvudförhandlingen efter att domarna haft tid för enskild överläggning – och ibland sätter domarna ut ett datum då dom senast ska meddelas. Beroende på tvistens beskaffenhet kan den slutliga domen dröja i upp till flera veckor.

I domen bestäms ett flertal saker. Det är sällan så enkelt att en part vinner och en förlorar. Ibland vinner en part endast till viss del och ibland ömsom vinner ömsom förlorar båda parterna.

Hur fördelningen ser ut mellan vinst och förlust har betydelse för rättegångskostnaderna . Det förlorande parten får nämligen i regel stå för motpartens rättegångskostnader. Om parterna ömsom vinner ömsom förlorar, eller om den vinnande parten endast vinner i mindre omfattning kan domstolen besluta om att vardera part får stå sina egna rättegångskostnader.

Efter dom får vinnande part vanligen en så kallad exekutionstitel, som innebär en av domstol bestämd rätt att driva igenom vad som yrkats.

Ställ en fråga till våra jurister
Våra 110 experter är redo för din juridiska utmaning.

Ställ en fråga till oss?

1. Vem är du?
2. Hur kan vi hjälpa dig?
Tack för kontakt!

Ställ en fråga till våra jurister

1. Vem är du?
2. Hur kan vi hjälpa dig?
Tack för kontakt!