MyFondia VirtuellaJuristen
9/15/2016 3:40:00 PM

Ut i världen – men hur?

Det finns många olika sätt att ge sig ut i världen och digitaliseringen har gett också små företag en möjlighet att uppnå potentiella kunder till och med globalt fastän man fysiskt befinner sig i Norden.

I april ordnade Fondia en workshop i juridiska ärenden där företag som verkar inom den kreativa branschen och som strävar efter att bli internationella samlades.

Man hade på förhand frågat av företagen vad som intresserade dem samt hur företagens nuvarande situation såg ut och valde utgående från svaren tre huvudsakliga teman: avtalspraxis, behandling av personuppgifter och immateriella rättigheter.

Avtalspraxis

Internationaliseringsmodeller

Internationaliseringsmodellen är beroende av flera olika faktorer: företagets affärsverksamhetsmodell, företagets produkter samt de resurser som finns att tillgå. Endast i få fall går det att internationaliseras på egen hand.

När avtal uppgörs gällande samarbete gäller det att ta ett djupt andetag och tänka ut svar också på enkla frågor:

– Vem säljer vad till vem och till vilket pris (grundstenarna för affärsverksamhetslogik)?

– Vad förutsätts av avtalspartnern för att förhållandet ska kunna fortsätta?

I återförsäljningsmodellen säljer huvudmannen (t.ex. ett finländskt företag inom den kreativa branschen)sina produkter eller tjänster till en återförsäljare, som i sin tur säljer dem vidare genom en ny affär. Det handlar alltså om vanlig köp- och försäljningsverksamhet där återförsäljaren köper och säljer på egen risk och till exempel själv prissätter produkterna och tjänsterna som säljs vidare. Som arvode får återförsäljaren det bidrag som hen lyckas skaffa via skillnaden mellan försäljnings- och inköpspriset och övriga villkor.

I modeller där det ingår en agent eller en handelsrepresentant å sin sida är det agentens uppgift att skaffa kunder åt huvudmannen antingen globalt eller på något specifikt område. Affärerna görs direkt mellan huvudmannen och den slutgiltiga kunden och agentens arvode är den provision som man kommit överens om med huvudmannen. Agenten bär normalt ingen risk för affärsverksamheten gällande de produkter och tjänster som sålts (med undantag för att provisionerna ska täcka verksamhetens utgifter).

Det finns ändå en del fallgropar som man med noggrannhet borde besluta om på förhand. Hit hör olika former av marknadsföringsinsatser, fördelning av marknadsföringsinsatsernas utgifter och den exklusivitet som getts som skydd för återförsäljarens/agentens investeringar. Från huvudmannens synvinkel är det väsentligt att partnern förbinder sig till en tillräcklig resultatnivå som motvikt till ensamrätten - t.ex. en miniminivå på inköpen eller försäljningen inom det aktuella området som villkor för att ensamrätten ska bestå. Ju längre avtalsperiod desto mera måste båda parter prognostisera kravnivåerna i avtalet.

Det gäller också att komma ihåg att agenter i vissa fall skyddas av tvingande lagstiftning. Hit hör exempelvis agenternas rätt att få ersättning också för de affärer som slutits efter att avtalsförhållandet upphört. I en del länder skyddar lagen också återförsäljare.

En behärskad helhet

När man gör upp avtal måste man vara metodisk. Istället för att sluta ett avtal åt gången skulle det vara bra att tänka efter hurudana avtal som reflekterar företagets affärsverksamhetsmodell bäst och hurudant innehåll de här avtalen borde ha. Dessutom borde man tänka efter hur man kunde uppnå kontrollerade affärsrisker och en så smidig avtalspraxis som möjligt. Man borde förhand tänka efter hur man ska förhålla sig till exempelvis immateriella rättigheter och licenser, ansvar och ansvarsbegränsningar, ensamrätter eller andra avtalsvillkor som begränsar handlingsfriheten, förändringar (till exempel priser eller en tjänsts innehåll) samt avtalens varaktighet.

Det går att komma långt redan genom att tänka efter (och bokföra) avtalsprinciperna för de viktigaste avtalsvillkoren samt regler för avvikelser från de grundläggande principerna.