MyFondia VirtuellaJuristen
5/12/2016 12:38:00 PM

Placeringsförsäkringar som placeringsinstrument – de bra och de dåliga sidorna

Placeringsförsäkringar kan delas in i sparlivförsäkringar och i kapitaliseringsavtal. Av de här två liknar den förstnämnda mer en egentlig försäkring eftersom den försäkrar en person och därmed ingår också den risk som gjort att man skaffat sig försäkringen. I ett kapitaliseringsavtal å sin sida ingår inte någon av de här sakerna men trots detta anses också kapitaliseringsavtal vara livförsäkringar enligt lagen om försäkringsavtal.

De här två formerna av placeringsförsäkringar är ändå i sin grund rätt lika med tanke på hur placeringsverksamheten genomförs. Kunden betalar alltså en eller flera försäkringsavgifter till försäkringsbolaget som försäkringsbolaget sedan förvarar i kundens ställe och återbetalar till kunden vid den överenskomna tidpunkten. Samtidigt utbetalas den vinst som samlats under försäkringstiden. Placeringsförsäkringar kan i allmänhet också upphävas det vill säga kunden kan välja att lyfta sitt kapital och den vinst som då hunnit samlats, antingen i sin helhet eller delvis, redan innan att försäkringstiden löpt ut.

I en placeringsbunden försäkring kan kunden välja vilka placeringar som ska kopplas till försäkringen och som alltså står som grund för hur försäkringens värde utvecklas. Inhemska försäkringar har ändå ofta begränsningar gällande vilket slag av tillgångar som godkänns i försäkringen – exempelvis fastigheter, bostadsaktier eller aktier från olistade företag godkänns inte nödvändigtvis som placeringsobjekt. I de flesta fall består de placeringsbundna försäkringarnas placeringar av andelar från placeringsfonder eller från fondkorger. Dessutom godkänner de flesta försäkringsbolag också listade företags aktier som placeringsobjekt. I en placeringsbunden försäkring är vinsten alltså bunden till placeringsobjektens värdeförändring och således är det kunden som bär på risken för värdeutvecklingen.

Nuförtiden är det ovanligare med räntebaserade försäkringar och här skapas vinsten av den fasta eller växlande räntan samt av den kundersättning som man beslutat om i försäkringsavtalet. I det här fallet följer alltså försäkringens värde inte värdeutvecklingen hos någon placeringsobjekt. Det här gör att vinsten åtminstone under positiva räntetider inte kan vara negativ men samtidigt är vinstpotentialen också mer begränsad. Vinsten har nämligen begränsats av den förhandsbestämda räntans och kundersättningens sammanlagda summa.

En sparlivförsäkring kan vara antingen en livs- eller en dödsfallsförsäkring eller också en kombination av dessa. I det förstnämnda fallet betalas försäkringsersättningen ut till den försäkrade eller till förmånstagaren bara om den försäkrade är vid liv vid en på förhand bestämd ålder eller vid ett visst förhandsbestämt utgångsdatum för försäkringen. Om den försäkrade däremot inte är vid liv vid den här tidpunkten skulle besparingarna i första hand bli kvar hos försäkringsbolaget. För att undvika det här kopplas en sådan här försäkring i praktiken alltid ihop med en dödsfallsförsäkring. En dödsfallsförsäkring innebär att försäkringsbolaget, i de fall där den försäkrade avlider, betalar ut en ersättning som motsvarar besparingarna till den försäkrades förmånstagare eller, i de fall någon förmånstagare inte utnämnts, till dödsboet.

Ett kapitaliseringsavtal är i sin tur alltid en tidsbunden försäkring eftersom där inte ingår någon försäkringshändelse som avslutar försäkringen – däremot kan man genom att ändra på den utsatta tiden förlänga försäkringens giltighetstid. När kapitaliseringsavtalet upphör betalas försäkringsersättningen ut åt den försäkrade. Om den försäkrade avlidit betalas försäkringsersättningen istället ut åt dödsboet eller åt den försäkrades arvingar. Det går inte att koppla en förmånstagareklausul till ett kapitaliseringsavtal.

Bra sidor med placeringsförsäkringar

En placeringsförsäkrings inkomstbeskattning realiseras ofta först i det skede när man lyfter den vinst som överstiger avtalets försäkringsavgifter. Som följd av det här kan också den andel som består av skatter placeras på nytt och vinsterna kan växa ränta på ränta. Det här kan påverka vinsterna på ett betydande sätt – speciellt när man gör placeringar på längre sikt.

När det gäller sparlivförsäkringar är hela försäkringsersättningen, inklusive andelen försäkringsavgifter, en del av mottagarens beskattningsbara huvudinkomst i de fall där ersättningen betalas åt någon annan än den försäkrade eller någon av dennes nära släktingar. Om sparlivförsäkringens försäkringsersättning däremot på grund av den försäkrades död betalas åt dennes nära släkting eller åt dödsboet är ersättningen helt fri från inkomstskatter. Längre ner i texten har vi närmare beskrivit hur ersättningarna behandlas i arvsbeskattningen.

Placeringsförsäkringens största nytta fås av att beskattningen skjuts upp det vill säga att avkastningen inte alls beskattas som den försäkrades eller förmåntagarens inkomster medan avtalet ännu är i kraft. Med andra ord placeras ingen skattebörda på löpande avkastning i samband med att avkastningen delas ut. Dessutom kan de placeringsobjekt som valts ut till placeringsbundna försäkringar bytas ut utan att överlåtelsevinstens beskattning realiseras. En räntebaserad försäkring följer däremot inte en placeringsobjekt och den sistnämnda förmånen gäller alltså inte sådana här försäkringar.

Tack vare skattefördelen lämpar sig en placeringsbunden försäkring speciellt bra för en placerare som aktivt gör affärer och som märkbart kan påverkas av den skatteinbesparing som användningen av försäkringen innebär. För en passiv placerare är försäkringen inte nödvändigtvis en optimal lösning eftersom placeraren betalar försäkringens utgifter men knappt alls får någon nytta av möjligheterna till skatteuppskov.

När det kommer till arvsbeskattningen ger sparlivförsäkringen en skattefördel åt den försäkrades närsläkting för den 35 000 euro stora disponibla kvoten av kvarlåtenskapen, som mottagaren ska betala. Om förmånstagareklausulen gjorts till fördel för en änka eller änkling är hälften av ersättningen skattefri – dock alltid minst 35 000 euro. Utgående från förmånstagareklausulen ska den erhållna ersättningen inte räknas med i den behållna kvarlåtenskapen och den här ersättningen påverkar således inte arvsandelarna. Det vill säga ersättningens beskattningsbara andel tilläggs som den är till arvtagarens eller änkans/änklingens beskattningsbara arvsandel. Om avtalet inte innehåller någon förmånstagareklausul hör ersättningen till dödsboet och räknas med i den behållna kvarlåtenskapen. Efter det här utförs arvsbeskattningen på normalt sett inklusive uppdelningar och arvskifte.

Ett kapitaliseringsavtal å sin sida räknas på normalt sätt till dödsboets tillgångar även om den inkomstskatt som betalats för ersättningen dras av från den del av försäkringsersättningen som står under arvsbeskattning. Ett kapitaliseringsavtal kan alltså inte ge några fria kvoter och vid fall där den försäkrade avlider är skattebördan från en sparlivförsäkring därmed i allmänhet lättare än skattebördan för ett kapitaliseringsavtal.

I en placeringförsäkring äger den försäkrade enbart försäkringen och försäkringsbolaget är i sin tur den som äger placeringsobjekten – något som kan ses som en av de mer attraktiva sidorna hos placeringsförsäkringar. Det syns inte heller någonstans, exempelvis i skatteförvaltningens uppgifter, att de här placeringarna är en del av placerarnas förmögenhet. Å andra sidan finns här också risken att försäkringsbolaget går i konkurs och att kunden förlorar de tillgångar denne placerat i försäkringen. Den här motpartsrisken är ändå antagandevis rätt begränsad.

Placeringsförsäkringars dåliga sidor

Till placeringsförsäkringarnas dåliga sidor kan räknas olika kostnader som naturligtvis växlar mellan olika tjänstleverantörer. Det kan handla om försäkringens förvaltningskostnader samt arvoden som möjligtvis uppbärs när kunden lyfter en del av försäkringen. Dessutom kan de fonder som väljs för försäkringen också tänkas debitera ett eget arvode, vilket kan innebära att placeringsförsäkringens utgifter i vissa fall kan kännas tunga i jämförelse med raka placeringar.

Om placeringsförsäkringens avkastning blir negativ och försäkringsersättningens summa således blir mindre än försäkringsavgifterna är den förlust som skapas inte avdragbar vid en privatpersons beskattning. I och med lagförändringen gällande utvidgningen av de avdragbara överlåtelseförlusterna kan man från och med början av 2016 dra av förluster, som orsakats av andra möjliga överlåtelser, från placeringsförsäkringens beskattningsbara andel. Tidigare har överlåtelseförlusterna enbart varit avdragbara från överlåtelsevinsten men i framtiden kommer man att kunna dra av dem från alla kapitalinkomster.

Placeringsförsäkringar kan ses som ett aningen mera riskfyllt placeringsinstrument än andra innehav också på grund av att försäkringarnas beskattning i framtiden kan förändras ifall lagstiftarna bestämmer sig för att ingripa i beskattningen av skattefördelar. De skattefördelar och de möjligheter att ”gömma” sina placeringar, som placeringsförsäkringar ger, har redan diskuterats i den offentliga debatten. Dessutom har man ponerat kring behovet av förändring; osäkerheten i beskattning av placeringsförsäkringar är i sig en orsak som kan påverka den nuvarande ekonomiska situationen där man strävar efter att öka statens inkomster från alla tänkbara källor.